Sorry for not partyrockin'

 
 
So yeah.. Jag har varit något bitter och nedstämd på den sista tiden. Det är helt otroligt hur fort det kan gå ibland. Ena stunden levde jag ett ganska bekymmerslöst liv utan några större motgångar och rent ut sagt sket i dom små motgångarna när jag väl hade dom och så plötsligt vände steken helt och det kändes som att ingeting var på sitt rätta plats.Det var som att livet sa: ''Nej, nu jäklar har Krissy haft det för gött på den sista tiden. Nu är det dags för att hälla lite skit över henne.'' och kräktes mig i ansiktet.
 
Det ligger inte bara en men många saker bakom det. Dels börjar jag lessna på den svenska bittra mentaliteten där allting handlar om pengar och makt och dels handlar det om helt ointressanta privata problem som inte gynnar någon att dela med sig av. 
 
Men jag har varit här förut. Jag har mått så här förut. Så det är varken nytt eller ohanterbart för mig. 
 
Det enda som är nytt är väl min självbild som har försvunnit någonstans. Jag vet inte exakt vem jag är eller vart jag är på väg. Jag har börjat inse att jag måste börja prioritera saker och ting bättre och ta en sak i taget men samtidigt känner jag mig så fruktansvärt ovetande och lost.
 
Det är förvirrande tider just nu. Men samtidigt börjar min favoritårstid smyga sig på och det är pretty mutch det jag behöver just nu för lite lyckorus och nya tag.. 
 
Vet ni vad det bästa är? Det går över.